vardag fast ändå inte
dagarna flyter förbi som ingenting här ibland. vardag fast ändå inte. går ner till tease och pluggar. mitt wifi ansluter automatiskt och jag vet vilka bord som är bäst att sitta vid. jag beställer lemonad och kaffe. ibland juice eller smoothie. jag pluggar och skriver noveller där och tiden går snabbt när jag kommer in i det. det kan jag inte hemma i min lilla lägenhet. där känns allt klibbigt och trångt.
nere vid torget finns det mesta jag behöver. ett café, en affär, ett närlivs, ett apotek, en glasskiosk och en vanlig kiosk med lila stolar och bord där jag brukar sitta och läsa. jag börjar känna igen personalen i kioskerna och affärerna vid torget nu. jag tror inte de gör detsamma med mig. jag kan sitta vid torget i timmar och läsa. min koncentration störs när min tomma pappmugg blåser iväg och jag måste jaga den med boken i handen. det är nästan alltid skugga där tack vare de täta trädkronorna över.
ibland tar jag pauser i läsandet, glassätandet eller pluggandet och tittar ut över torget. denna balkongen har nästan alltid tvätt ute. alltid flaggan. jag får i love portugal på huvudet och nynnar den hela dagen. i minipreco-butiken jag brukar handla i luktar det frukt och klorin. det är ganska dåligt matutbud men det finns säker 20 olika sorters vin. ändå bra prioritering. det är nästan bara ungdomar i kassan och jag tänker att de är sommarjobbare. jag försöker prata den lilla portugiskan jag lärt mig här. "óla! boa tarde. sim. obrigada!" antagligen låter jag ganska rolig.
sen förbereder jag mig mentalt för att bära upp mina varor för rua dos prazeres där jag bor. det är en kraftigt lutande uppförsbacke och jag fattar inte hur folk ens kan parkera här. det är max 10 centimeter mellan varje bil och jag får tvångstankar och tänker att någon bil säkert kommer börja rulla och sen putta ner alla andra eller krocka. det händer inte. jag kommer upp till min dörr svettig, andfådd och lite lätt snurrig av mitt låga blodtryck.