mynta

 
var kattvakt i helgen och använde min kamera för första gången på länge. mkt bildskön katt den där mynta. 
 
 

hur kan en liten kattkropp vara så ångestdämpande

den mjuka näsryggen

len under mina fingertoppar

små snarkningar

tilliten

när hon lägger sig med magen blottad

virrvarret av fluffig päls

att jag får klappa där

att hon vill ligga på ryggstödet av soffan när jag ligger nedanför och skriver tafflande poesi

din lilla kropp är 100 % ångestdämpande

som flera hundra milligram atarax

 
livet, skriverier | | Kommentera |

en kärleksförklaring

 
ibland känns det sorgligt att jag kommer missa en sommar i malmö. jag älskar ju sommaren här. 
när jag cyklar till praktiken varje morgon känner jag mig helt bubblig inuti. 
hur kan knarkrondellen vara så vacker i sin blomsterskrud? det luktar sött när jag susar förbi på min världsmästarcykel. sommaren kom över en natt och trots att graderna sjunkit 10 grader sen igår tar jag mig ut på en promenad denna lördagsförmiddag. det luktar sött även vid pildammarna och blomdoften blandas med doften från någon tvättstuga i ett närliggande hyreshus. det känns nästan löjligt att det kan vara såhär fint. jag är fortfarande nykär i malmö trots att jag bott här snart 2 år. 
 
 
livet, skriverier | | Kommentera |

Jesusparken, Dalaplan, Nobeltorget och Nobelvägen ner igen

 
Jag går Nobelvägen ner och det luktar av syrén som nyss slagit ut. Dom exploderade idag i den 20 gradiga värmen när jag och Ida satt i Jesusparken. Hon sa att jag måste ta vara på mig själv. Inte ta hand om allt hela tiden. Hon tittar mig i ögonen och säger att hon är orolig för mig ibland. Hennes ord tvingar mig alltid att analysera och det behöver jag. Att få växa upp, växa isär och sen växa samman igen med henne har gjort mitt liv fyllt av meningsfullhet. Hennes ord ekar i huvudet när jag nu går hem 00:03. Det är fortfarande ganska varmt i luften. Jag vill egentligen bara sitta i parker och lukta på syréner som slår ut. Ferdinand på 2010-talet. Kanske kan ses som en radikal handling. Strejk. Men är det inte egentligen vad alla vill? Alla radikala handlingar är väl egentligen bara instinkter? Jag drömmer om ett samhälle där syrénen aldrig slutar blomma och där alla har tid att lukta på dess söta doft. 
skriverier | | Kommentera |
Upp